mannenmytenochlegenden

Ja, jag är inte som en vandrande zombie, trist, tråkig och uttråkad. Det var mina farhågor inför denna del av mitt liv. I am reborn, en ny- och vidareutvecklad människa. Jag trivs otroligt bra i klassen och på skolan. Asbra klasskompisar och lärare. Fett tokigt bra lektionsämnen. Jag har blivit mer troende, och går numera på morgonböner och ibland på mässa eller gudstjänst i kyrkan. Dock är Älvsbyn än håla som är överkomlig. Kan dock säga att jag aldrig kommer att bosätta mig i Älvsbyn. Anledningen till att jag stannar kvar är just utbildningen och människorna. Trivs riktigt bra på internatet, skönt coola brudar och gubbar som man kan bullshita med och vara till allment åtlöje för. Det står jag för! Nä, nu ska jag inte besvära er längre. Har fått mina femton minuter i etern just nu. Det är en ny dag imorgon med nya utmaningar! DVS KROSSA HV71!

Dessa människor har under en veckas tid vandrat och filosoferat i denna gamla, vackra stad.
Jag erkänner att jag faktiskt har shoppat lite grand. Men bara en gång. Hade blivit för mycket med ytterliggare en gång, ni andra som också lider av icke-shoppaholic sjukdomen förstår mig.

Desto roligare var det att lyssna på alla föreläsningar och gå runt på alla rundvisningar. Jag har hunnit med att besöka Woodland Burial Parks (miljövänlig kyrkogård), Guild hall (historia om staden), The Magdalene Group (arbete mot prostitution), rundvisning i katedralen av biskopens assistent plus museét Strangers Hall där man visade upp hur rum och möbler såg ut förr i tiden. Perfekt för en historienörd som jag. Jag har åkt en riktig gammal brittisk taxi också!

Vi bodde på ett hotell en bit utanför Norwich. Dunston Hall. Riktigt bra hotell om man säger så. Fyrstjärningt. När man stapplade in där på Måndag kväll chockades alla svårt. På ett positivt sätt. Det var precis som att vandra in i ett mindre slott taget från Morden i Modsomer. Så lyxigt så att man fick eget te på rummet.

Säkerheten på Heathrow är stenhård. Jag fick bland annat erfare detta på vägen hem. En vakt sa till mig i en kontroll före säkerhetskontrollen att det vatten jag hade på mig skulle jag genast dricka upp. Jag fick inte hälla bort det, eller lämna det. Jag skulle dricka upp det och det direkt på momangen. Sen så gick det omkring poliser med automatvapen inne i terminalen också. Kändes skrämmande, men så har de haft attacker också. Kontrollen på utrikesterminalen på Arlanda var hård. Det ingenting jämfört med hur det var på Heathrow.
Btw, hittade en skiva på HMV i Norwich. Eternal Kingdom av Cult of Luna. Riktigt bra skiva! Min kusin Anders spelar där. Jag lider med Roland som inte kunde komma med!

Har haft en bra och lärorik vecka helt enkelt!

Vad gör man om man vill ha mjölk i kaffet, men ej orkar resa sig upp för att gå hela tio meter till mjölkautomaten? Jo, man kollar först om det finns kvar en liten skvätt i sitt eget glas, och finns det ej tillräckligt mycket mjölk i glaset börjar man genast att kolla i andra personers mer eller mindre uppdruckna mjölkglas, för att sedan ta just mitt glas och hälla över mjölken i sitt kaffe. Lägg därtill att personen i fråga sedan yttrade orden gränsen går vid mjölkglaset. Som ni säkert redan har förstått blir man smått sjuk av bo här. Inte fläskinflensan, utan galna-människosjukan. Jag tillhör nog de friskaste personerna här hoppas jag:)

Detta inlägg kan tolkas en liten smula internt bland befolkningen i sjulnäsgården.
Vi är alla olika, men vi är alla galna och tokiga.