Vatikanstaten jagar mig i mina drömmar
Jag var i Rom med två kompisar, kommer ej ihåg vilka dock. Vi gick in i Vatikanstaten, som tydligen styrdes av judar. Det var ett misstag att gå in dit. När vi gick in i Vatikanstaten fick jag en profetia om att en ny påve skulle väljas i november eftersom Benedictus XVI skulle dö då. Tydligen var det inte bra att jag fick denna profetia, för helt plötsligt blev vi utsatta för ett terroristattentat. Någon smällde av en bomb bredvid oss. Vi klarade oss från detta. Men det var inte nog med detta. En stridsvagn började jaga oss, och den förföljde och sköt på oss tills vi tydligen kom in i ett landskap som liknade nya zeelands gröna, bergiga natur. Stridsvagnen fortsatte att förfölja oss. Vi var dock fortfarande kvar i Vatikanstaten. Vad som hände mina kamrater vet jag inte, men jag började av någon anledning att ta av mig mina kläder, dock hade jag på mina underkläder och en t-shirt. Jag sprang för livet ända tills jag kom in i Älvsby folkhögskolas kapell. Där låg mina kläder snyggt ihopvikta på altaret. Jag drog på mig kläderna, och så var den drömmen slut. Men bäst av allt, jag var i säkerhet från den hemska stridsvagnen.
Vill vatikanen egentligen ta död på mig eftersom jag inte är katolik? En konspirationsteori bara.
Jag levde!
Gränsen går vid mjölkglaset version två komma noll
Hejsan! I dessa tider skrivs det tydligen inte så ofta. Det vet ni. Det vet jag. Och där för ska vi ta och ändra på det. Här kommer nu ett riktigt bra inlägg. Så ska det vara, så ska det bli. Tro det eller ej. Fast som alltid ligger det i betraktarens ögon. Inte i mina unga och flinka händer.
Mycket har hänt. Lite har hänt. Ingenting har hänt fast allting har hänt. Ni får helt enkelt själva komma fram till om det har hänt mycket, lite eller ingenting. Ovannämnda rubrik kommer jag till. Men det kommer en bit ner i inlägget.
Ett besök hos mormor blev det över en helg i början av januari. Mormor tyckte det var väldigt roligt att ett barnbarn ensam kom för att besöka henne. Något som jag kommer att göra om. Det var väldigt skönt att komma bort från sjulnäsgården den helgen. Speciellt eftersom att Fredrik snarkade bort en stor del av MIN sömn. Men det löste sig. Dig Fredrik tycker jag om, men dina snarkningar skulle jag kunna strypa med enbart ett finger. Men det behövde jag aldrig. Tack för att du vände sängen så att den inte står emot väggen till mitt rum:)
Snart kommer jag till rubriken och vad inlägget ska handla om. Dock ska jag först torterera er med mina ord först. Och de är många, plågsamt många. Viktiga dock.
Jag har även hunnit med ett besök till badhuset med Stefan, och tro det eller ej, men även jag kan simma. Nej, det är inte hundsim. I bassängen träffade vi en helt underbart underlig figur, där käften glappade konstant. Men han var inte negativ, utan en positiv filur i sina bästa dagar. På ungefär en halvtimme hade han hunnit prata om matlagning, tv-program och ja... han började konversationen med att prata om valar och hur de simmar. Pratglad som han var nämnde han också att luleå skulle spela borta mot södertälje samma eftermiddag. Kunde då inte hålla mig utan sa "då hoppas jag att de(luleå) förlorar ikväll". Alla ni som känner mig vet att jag absolut inte håller på Luleå. Då hörde jag ett dovt skratt i bakgrunden. Det var Stefan.
Nu till vad inlägget egentligen handlar om. Julia skulle hämta något att dricka åt mig. Det slutade med en blandning av mjölk och lingondricka. Smaken var som en jättegod smoothie. Enda tills mjölken skar sig i min mun. Då smakade det som skit. Det är helt enkelt smällar man får ta när man säger "ähh, ta nånting"
Gränsen går vid mjölkglaset Julia.
